Denna kallas för den unge mannens tumörssjukdom. På 60-talet tog den tyvärr livet av många unga män.
I Sverige har man ungefär 10-15 fall/år.
Förekomsten har ökat--> kan det bero på miljöfaktorer? För man har sett ett samband med minskad spermakvalité vilket man tror kan bero på gifter.
Etiologin
Oklar
Hormonbalansstörningar under fosterlivet
Miljögifter
Genetiskt
-Cryptorchism 3,6 (alltså att testikeln ej vandrat ner & ligger istället kvar i bukhålan vilket ger ökad risk att drabbas av tumör)
Klinisk indelningseminom 30-40 år
Non seminom 20-30 år
stödjecellstumörer
Markörer
Non-seminom hCG, AFP,LD
Seminom Inga spec
Dessa markörer används främst som monitoring, vilket innebär att om man ser höga halter utav det här så följer man upp det och ser efter hur utvecklingen sker (dvs. om de sänks eller kvarstår oförändrade)
STAGING
CS I --> inga metastaser
CS mk --> positiva markörer
CS II --> metastaser nedom diagfragma
CS III --> metastaser ovan diafragma
CS IV --> hematogen spridning
BehandlingOrchidectomi
Sekundär behandling beroende av stadium
Cytostatika --> botande! Mkt effektiv för både non-seminom & seminom dock så är den senare lite svårare att behandla.
Prognos
CS I - nästan alla botas
CS IV - nästan 70% botas
Från cancerfondens hemsida:
Unga mäns cancer Varje år får cirka 300 män i Sverige testikelcancer. Det motsvarar drygt en procent av samtliga cancerfall bland män i Sverige.
Testikelcancer är ovanlig bland äldre män. Omkring 70 procent av patienterna är mellan 20 och 40 år. Bland män över 65 år inträffar bara ett par fall per år.
Prognosen vid testikelcancer är mycket god och mer än 95 procent botas för gott. Även i de fall då sjukdomen spridit sig till andra organ botas de flesta patienterna.
Testiklarna
De båda testiklarna är äggformade och ligger i pungen, en hudsäck som på insidan är klädd med muskulatur. På varje testikel finns en bitestikel, som sträcker ut sig från testiklarnas överdel ner på deras baksida.
Inne i testiklarna finns många små, vindlande sädeskanaler. De är så många att deras sammanlagda längd är flera hundra meter. I sädeskanalerna bildas varje dygn flera hundra miljoner spermier.
Kanalerna förenas till korta rör som går till bitestiklarna. Dessa rör samlas inne i varje bitestikel till en lång, slingrande kanal. Bitestiklarnas kanaler fungerar som behållare för spermierna.
Varje bitestikel omges av en tunn muskel. Vid utlösning spänns muskeln så att bitestikeln trycks ihop och spermierna pressas ut.
Från bitestiklarnas kanaler far spermierna ut i sädesledaren. Den går via ljumsken och bukhålan förbi urinblåsan, genom prostatakörteln och ut i urinröret.
I testiklarna bildas också det manliga könshormonet testosteron. Det produceras av celler som ligger mellan sädeskanalerna. Testosteronet stimulerar tillverkningen av spermier, men har också flera andra viktiga funktioner i kroppen.
Produktionen av testosteron styrs av ett hormon som kommer från hypofysen, undre hjärnbihanget, en liten körtel på undersidan av hjärnan.
Sjukdomstecken
Det vanligaste symtomet på testikelcancer är att en testikel har blivit större eller känns svullen. Det kan också kännas som en förhårdnad i testikeln. Det brukar vara mannen själv eller hans partner som upptäcker detta.
Trots svullnaden eller förhårdnaden är det bara hälften av patienterna som har ont i testikeln eller tycker att den känns öm. Men ibland kan värk vara det första symtomet. En del män klagar på en diffus värk eller tyngdkänsla i pungen.
Förstoring eller förhårdnad i en testikel kan också orsakas av en infektion. Eftersom en infektion ska behandlas med antibiotika, är det alltid viktigt att söka läkare om en testikel har blivit större eller gör ont.
För en del män kan ryggont vara det första symtomet på testikelcancer och ibland en ischiasliknande värk. I sådana fall har cancern spridit sig till de lymfkörtlar som finns längs ryggraden.
Vad är cancer?
Testikelcancer är en av många cancersjukdomar. Dessa sjukdomar är mycket olika varandra, men alla har det gemensamt att de börjar med skador i arvsmassan i någon av kroppens celler.
Din kropp har olika organ som består av miljarder små celler. Du har hudceller, muskelceller, njur- celler, leverceller, benceller och många andra slags celler. Cellerna har olika uppgifter i kroppen. Blodcellerna fraktar syre till kroppens alla delar och skyddar dig mot infektioner. Cellerna i magen och tarmarna tar hand om matsmältningen. Cellerna i njurarna renar blodet och bencellerna bygger upp skelettet och så vidare.
När en frisk cell blir gammal och dör, ersätts den strax med en ny precis likadan cell som utför samma viktiga arbete. I din kropp bildas ständigt nya celler. Det sker genom att cellerna delar sig. Men de delar sig bara så att det blir exakt så många nya celler som behövs. En frisk cell vet alltså precis när den ska dela sig och när den ska stoppa delningen. Så styrs till exempel läkningen av ett sår. När såret är färdigläkt slutar cellerna att dela sig.
Cancer innebär att denna perfekta balans har rubbats. En tidigare frisk cell börjar uppföra sig fel. Den vet inte när det är dags att stoppa delningen. De nya cellerna – cancercellerna – sköter inte sina uppgifter som de ska. De fortsätter att dela sig ohämmat och tar ingen hänsyn till de friska cellerna runt omkring. Fler och fler cancerceller bildas och efter en tid har det blivit en liten klump av celler. Denna klump kallas för tumör.
Cancer i en testikel börjar i de allra flesta fall i en så kallad könscell, den cell som bildar spermier. Cellen har börjat dela sig ohämmat och efter en tid – kanske flera år – bildat en tumör.
Med tiden brukar cancercellerna helt tappa respekten för omgivningen. De tränger in i andra vävnader och kommer så småningom i kontakt med små blodkärl och lymfkärl. Genom dessa kan cancerceller spridas till andra delar av kroppen där de växer och bildar dottertumörer, metastaser.
Testikelcancer
Testikelcancer delas upp i två ungefär lika vanliga former beroende på hur cancercellerna ser ut i mikroskop. De två formerna heter seminom och nonseminom. Semen betyder säd på latin. Båda formerna utgår från samma sorts könscell, men utvecklas på olika sätt så att seminomceller tydligt kan skiljas från non-seminomceller.
Seminom drabbar framför allt män i åldrarna 30–45 år. Det upptäcks ofta innan det har bildat på röntgen synliga metastaser.
Non-seminom är vanligare bland män mellan 20 och 30 år. Den växer ofta snabbt och kan på bara några veckor eller månader sätta metastaser.
Testikelcancer sprider sig oftast via lymfbanorna. Men det sker inte som man skulle kunna tro till lymfkörtlarna i ljumskarna, utan till dem som finns i buken längs ryggraden. Det betyder att metastaser först uppstår i de lymfkörtlar som finns längs ryggraden, alldeles nedanför njurarna. I en del fall kan spridningen fortsätta till lungorna, levern och hjärnan.
Syftet med den behandling som du kommer att få mot din cancer är att få bort alla cancerceller.
Undersökningsmetoder Läkarens första åtgärd vid misstanke om testikelcancer är att känna på testiklarna för att konstatera om en av dem är förstorad eller om det finns någon förhårdnad.
Nästa steg i diagnostiken är att undersöka testiklarna med ultraljud. Det är en för patienten enkel undersökning. Ofarliga ljudvågor sänds in mot testiklarna från en sond som läkaren för över pungen. Ljudvågornas eko utnyttjas för att framställa en bild på en skärm så att läkaren kan se om det finns något onormalt.
Om diagnosen är osäker kan läkaren behöva titta närmare på den misstänkta testikeln och ta ut en liten provbit som skickas för undersökning. Det sker vid en operation via ljumsken. Hur den går till beskrivs i avsnittet om behandling.
Det är ovanligt att en man har cancer i båda testiklarna. Trots det brukar ett prov samtidigt tas från den andra testikeln och skickas för undersökning. Hos omkring fem procent av patienterna finns så kallad cancer in situ (in situ betyder på stället/platsen) i den andra testikeln. Detta är ett förstadium till testikelcancer.
Om testikelcancer påvisats får patienten genomgå en utredning för att kartlägga om och hur mycket tumören har spridit sig. Detta är viktigt eftersom behandlingen beror på hur spridd tumören är.
Lymfkörtlarna undersöks med hjälp av datortomografi. Patienten ligger vid undersökningen på en brits inne i en cirkelformad öppning i apparaten. I datortomografen används röntgenstrålar. Bilden sammanställs av en avancerad dator.
Lymfkörtlarna i buken kan också undersökas med ultraljud.
Eftersom testikelcancer ibland sprider sig vidare till lymfkörtlar mellan lungorna och även till lungorna, ingår också att undersöka bröstkorgen och lungorna med datortomografi eller med lungröntgen. Undersökningarna med datortomografi kan ersättas av undersökningar med magnetkamera.
I samband med läkarundersökningen tas också ett blodprov för analys av så kallade tumörmarkörer. Det är ämnen som tillverkas av tumören och som följer med ut i blodet. De kan användas för att följa resultatet av behandlingen. När blodets halt av tumörmarkörer sjunker, visar det att behandlingen har varit framgångsrik. Om halten fortsätter att vara hög, tyder det på att metastaser finns kvar i kroppen.
Det är framför allt två tumörmarkörer som är aktuella vid testikelcancer. De förkortas AFP (alfafetoprotein) och HCG (humant koriongonadotropin). De är ofta förhöjda vid non-seminom men inte vid seminom. Dock kan HCG ibland vara förhöjt vid seminom. Tumörmarkörerna utnyttjas framför allt för att följa effekten av behandlingen vid non-seminom.
Indelning i stadier Efter hur spridd testikelcancern är, indelas sjukdomen i olika stadier.
I stadium I är cancern begränsad till testikeln.
I stadium II har cancern spridit sig till lymfkörtlarna i buken.
I stadium III finns också metastaser i lymfkörtlar mellan lungorna och/eller på halsen.
Stadium IV innebär att det finns metastaser utanför lymfkörtlarna, vanligen i lungorna, men ibland även i lever, skelett och hjärna.
Vid seminom gäller för 80–85 procent av patienterna att sjukdomen är i stadium I när de får diagnosen. Vid non-seminom är sjukdomen spridd i cirka hälften av fallen.
Behandling
Kirurgi
Den sjuka testikeln opereras alltid bort. Detta ingrepp kallas för orkiektomi. Orkis betyder testikel på grekiska och ektomi att avlägsna något organ. Läkaren skär ett snitt i ljumsken och drar upp testikeln för att ta bort den. Samtidigt tas oftast ett prov från den andra testikeln för att undersöka om där finns cancer in situ.
Den bortopererade testikeln skickas sedan för undersökning i mikroskop. Först därefter kan man säkert veta vilken typ av testikelcancer det är fråga om.
Seminom
Strålbehandling
Vid seminom i stadium I vet man att det kan finnas så kallade mikrometastaser i lymfkörtlarna. Det är så små metastaser att de inte upptäcks vid datortomografi. Mikrometastaser finns hos cirka 15–20 procent av patienterna, men man vet inte hos vilka. Möjligheten finns att avstå från tilläggsbehandling och enbart kontrollera patienten och behandla först om metastaser skulle dyka upp. Om man väljer primär tilläggsbehandling ges i dag vanligen ett cytostatikum, karboplatin, men strålbehandling är också ett alternativ. Helt nyligen har man i en stor studie visat att behandling med karboplatin, givet bara en gång, sannolikt är lika effektivt som strålbehandling mot lymfkörtlarna i buken givet en gång per dag, 10 gånger. Oavsett viket alternativ man väljer blir lika stor del av patienterna botade.
Vid seminom i stadium II, det vill säga då undersökningen visat att lymfkörtlarna i buken innehåller metastaser, finns två alternativ, strålbehandling eller cytostatikabehandling.
Om metastaserna är små ökas stråldosen (jämfört med den som ges i förebyggande syfte) så att behandlingen i stället pågår tre veckor, det vill säga 15 gånger.
CytostatikabehandlingOm det är större metastaser i bukens lymfkörtlar eller om det finns metastaser i andra lymfkörtlar eller i lungorna, levern eller något annat organ, behandlas patienten med cytostatika. Det är i allmänhet en kombination av två eller tre medel som ges. Det cytostatikum som heter cisplatin ingår alltid.
Cytostatika brukar ges fem dagar i följd. Sedan följer två veckors uppehåll i behandlingen då kroppen får återhämta sig. Det vanliga är att behandlingen upprepas i fyra omgångar.
Patienten ligger inlagd på sjukhus och får cytostatika som dropp under ett par timmar dagligen. De flesta får dessutom vätskedropp under en stor del av sjukhusvistelsen. Det beror på att cisplatin ger risk för njurskada. Den risken kan motverkas om mycket vätska passerar njurarna. Därför tillförs extra mycket vätska medan behandlingen pågår, både via dropp och genom att patienten dricker mycket. Följden blir att patienten måste kissa mer än vanligt.
Ibland kan det hända att en ”tumörrest” finns kvar efter en cytostatikabehandling. I de flesta fall är ”tumörresten” endast ärrvävnad och ytterligare behandling behöver inte ges. Givetvis kontrolleras alla patienter regelbundet.
Non-seminom Cytostatikabehandling
Också vid nonseminom i stadium I finns en risk för mikroskopisk spridning. Därför ges vanligen efter operation en eller två kurer cytostatika av samma typ som vid seminom, men dessutom ett tredje cytostatikum, bleomycin, en gång per vecka. Ett annat alternativ är att enbart kontrollera patienterna och ge cytostatikabehandling om sjukdomen kommer tillbaka.
Vid non-seminom i stadium II–IV får alla patienter cytostatikabehandling. Det är vanligt att då ge fyra kurer (fem dagar per vecka) med tre veckors mellanrum. Det kan bli fler kurer och också tillägg av ett fjärde cytostatikum om tumörmarkörerna inte sjunker som förväntat.
Efter cytostatikabehandlingen görs en bukoperation då eventuella tumörrester i lymfkörtlarna i buken opereras bort. Om det finns tumörrester i lungorna opereras också de.
Cytostatika kan ge besvärliga biverkningar. Till det som patienter brukar frukta mest hör illamående och kräkningar. Numer finns emellertid effektiva läkemedel mot illamående, vilket har gjort att problemen nu är betydligt mindre.
Mot håravfallet finns inget läkemedel, men patienten har rätt att kostnadsfritt få peruk. Håret växer dock alltid ut igen efter avslutad behandling.
För några få patienter med spridd testikelcancer är den vanliga cytostatikabehandlingen inte tillräcklig för att få bukt med tumörerna. Då kan en ny typ av behandling prövas. Den kallas högdosbehandling med stamcellsstöd.
Sexlivet
Det är ofta en mycket tuff behandling som krävs för att bota testikelcancer. Den kan vara påfrestande både fysiskt och psykiskt. Många har dessutom svårt att acceptera att de saknar en testikel. Det finns möjlighet att få en testikelprotes. Den sätts i så fall in i samband med att den sjuka testikeln opereras bort.
Det är naturligt att fråga sig hur det blir med sexlivet och fortplantningsförmågan efter avslutad behandling. Förmågan att få erektion och genomföra samlag påverkas inte av sjukdomen och dess behandling. Däremot kan de psykiska påfrestningar som sjukdomen för med sig påverka sexlivet även en tid efter att behandlingen är avslutad.
Just efter avslutad cytostatikabehandling är de flesta män sterila, men bildningen av spermier återhämtar sig och efter ett par år är spermiebildningen normal hos många. Beroende på vilken behandling patienten med testikelcancer behöver, finns en större eller mindre risk att fortplantningsförmågan påverkas. En del patienter blir tyvärr bestående sterila. Eftersom det är svårt att veta vilka som inte återhämtar sin förmåga till spermiebildning, erbjuds alla att lämna spermier före behandling. Dessa förvaras sedan nedfrysta för att senare eventuellt kunna användas vid provrörsbefruktning.
Om du har en partner är det ofta bäst att prata öppet om cancern och dess följder. Berätta vad du själv känner och upplever, hur du ser på ert sexliv och hur du tror att partnern ser på dig. Läs mer under Sex och cancer.
Orsaker till testikelcancer
Forskningen har ännu inte klarlagt orsaken till testikelcancer. Däremot vet man att risken att få sjukdomen är större för den som haft en testikel som inte vandrat ner i pungen utan legat kvar i buken. Detta upptäcks redan hos småpojkar och kan då opereras. Trots operationen löper dessa män en ökad risk för testikelcancer.
Även vid andra former av missbildningar av könsorganen är risken ökad, liksom vid infertilitet. Allt tillsammans anses tala för att det kan vara någon faktor redan tidigt under fosterlivet som leder till testikelcancer. Forskarna diskuterar till exempel om någon obalans i den hormonella miljön under fosterlivet kan ha betydelse.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar