27 november, 2010

Översikt

 

image

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bröstcancer (Malignt bröst neoplasm) är cancer som uppstår ur bröstvävnad, oftast från cellerna som klär mjölkgångarna eller lobulivävnaden som försörjer gångarna med mjölk. Cancer som uppstår ur gångarna kallas för Ductal carcinoma; de som härstammar från lobuli kallas för Lobulär carcinoma.

 

Prognos och överlevnad varierar kraftigt beroende på cancertypen och i vilken stadie den är. I dagsläget finns datoriserade modeller som kan förutspå överlevnaden. Med den bästa möjliga behandlingen och beroende på stadietypen, varierar 10-års överlevnaden mellan 98%-10%. Behandlingen inkluderar kirurgi, läkemedel (hormonell terapi och kemoterapi) och strålbehandling.

 

Bröstcancer utgör 10.4% av all cancer bland kvinnor rut om i världen, vilket gör den till den vanligaste typen av cancer hos kvinnor efter hudcancer, samt den 5:e vanligaste orsaken till cancerdöd.  Under 2004 orsakade bröstcancer 519 000 dödsfall. Bröstcancer är 100 ggr vanligare hos kvinnor än hos män. Män har dock en sämre prognos i och med att diagnostiken brukar vara försenat.

 

Vissa bröstcancrar är känsliga för hormoner, ex östrogen och/eller progesteron, vilket gör det möjligt att behandla genom att blockera effekterna av dessa hormon i målvävnaden. Dessa cancertyper har bättre prognos och kräver mindre aggressiv behandling än de cancertyper som inte är hormonberoende.

 

Bröstcancrar utan hormonreceptorer, eller som har spridit sig till lymfnoderna i armhålan eller som uttrycker vissa genetiska karaktärsdrag har högre risk och behandlas mer aggressivt. Man behandlar med kemoterapi som bland annat skadar DNA:t i cancercellerna, men också i snabbt-växande normala celler och orsakar på så vis allvarliga biverkningar. Monoklonala antikroppar, ex trastuzumab (Herceptin) används för cancrar där HER2 är överuttryckt. Strålbehandling adderas oftast till kirurgin för att kontrolla de cancerceller som missade med kirurgi, vilket förlänger överlevnaden. Strålbehandling som kommer emot hjärtat kan dock skada denna och hjärtsvikt kan uppstå de följande åren.

 

image

 

Klassifikation

Bröstcancer klassificeras på olika sätt och inkluderar: Stadieindelning (TNM), patologin, graderingen, receptorstatus, närvaro/frånvaro av gener vid DNA testet samt fynden vid den fysiska undersökningen. Varje aspekt påverkar behandlingssvar samt prognos.

 

image

 

Stadieindelning:

 

Stadieindelningen – TNM baseras på:

T  - tumörstorleken

N – om tumören har spritt sig till de lokala lymfkörtlarna, i detta fall armhålan.

M – Om tumören har metastaseran (dvs. spridit sig till mer avlägsna områden)

 

Större storlek + lymfkörtelspridning + metastasering –> större TNM nummer och sämre prognos.

 

Stadie 0 :

Premalign sjukdom eller markör (kallas ibland för carcinoma in situ)

 

Stadie 1-3 :

Definieras som tidig cancer med god prognos

 

Stadie 4 :

Definieras so avancerad och eller metastatisk cancer med dålig prognos

 

Histopatologi

 

image

 

Bröstcancer är oftast, men ej alltid primärt klassificerad utifrån dess histologiska utseende. De flesta bröstcancrar uppstår ur den epiteliala beklädnaden  av bröstgångarna eller lobuli och klassificeras som mammar ductal carcinoma eller mammar lobulär carcinoma.

Carcinoma in situ består av låggradig cancertillväxt eller precancerösa celler inom en isolerad ficka utan invasion av omkringliggande vävnad. Invasiv carcinoma invaderar å andra sidan den omkringliggande vävnaden.

 

Gradering (Bloom – Richardson gradering)

När celler blir differentierade antar dem olika former och fungerar som en del av ett organ. Cancerösa celler har förlorat denna differentiering. När det gäller cancer gradering brukar man dela in dessa i :

 

Väl differentierad – Låggradig

Moderat differentierad – Intermediär grad

Dåligt differentierad – höggradig

 

Dåligt differentierade celler har sämre prognos

 

image

Receptorstatus

Celler har receptorer på deras ytor and i deras cytoplasma och nukleus. Kemiska messengers såsom hormoner binder dessa receptorer och ger upphov till en förändring i cellen. Bröstcancerceller kan ha eller inte ha 3 viktiga receptorer:

 

Östrogenreceptor (ER)

Progesteronreceptor

HER2

Celler utan någon av dessa receptorer kallas trippel-negativa. ER+ cancerceller är beroende av östrogen för deras tillväxt och därför kan de behandlas med läkemedel som blockerar de östrogena effekterna ( ex tamoxifen). Dessa har bättre prognos.

 

Vanligtvis har HER2+  sämre prognos, dock svarar HER2+ celler på läkemedel såsom monoklonala antikroppar, trastuzumab ( i kombination med vanlig kemoterapi) och detta har förbättrat prognosen signifikant.

 

DNA-tester  har jämfört vanliga celler med bröstcancerceller och har funnit skillnader i hundratals gener, men dess signifikans är i dagsläget okänt.

 

Tecken och symtom

 

image

 

Det typiska symtomet vid bröstcancer är att man känner en knöl som känns olikt resten av bröstvävnaden. Mer än 80% av all bröstcancer upptäcks av att kvinnan först kännt en knöl. De tidigaste cancrarna upptäcks med mammogram. Knölar i lymfnoder i armhålan indikerar också på cancer.

 

Andra symtom är:

 

- förändringar i bröststorlek eller form

- hudgropar

-bröstvårt inversion

-spontan utlösning i ena bröstvårta

 

image

 

Smärta (mastodyni) är ett otillförlitligt symtom vid bröstcancerdiagnostik, dock kan den indikera på annan bröstvävnadssjukdom.

 

Inflammatorisk bröstcancer är en speciell typ av bröstcancer som kan medföra diagnostiska svårigheter. Symtomen kan härma bröstinflammation och inkl:

 

-smärta

-svullnad

-bröstvårte inversion

-värme

-rodnad genom hela bröstet

-apelsinhud (peau d’orange)

 

image

 

Ytterligare symtom vid bröstcancer är Paget’s sjukdom. Detta syndrom presenteras som eksematösa hudförändringar såsom rodnad och mild fjällning av bröstvårtan. Medans Paget’s progriderar så kan symtom såsom, klåda, ökad känslighet, brännande känsla och smärta uppstå. Det kan också uppstå utlösning från bröstvårtan. Nästan hälften av kvinnorna diagnostiserade med Paget har också en knöl i bröstet.

 

I sällsynta fall, kan vad initialt verkar som ett fibroadenom (hård, rörlig knöl) vara en phyllodes tumör. Phyllodes tumörer formas inom stroman (bindväven) i bröstvävnaden och innehåller körtel, såväl som stromal vävnad. Phyllodes tumörer stadieindelas inte i vanlig mening, utan de klassificeras på basen av deras utseende under mikroskopet som benigna, borderline eller maligna.

 

I vissa fall presenteras bröstcancer som en spridd sjukdom. Metastatisk bröstcancer orsakar symtom beroende på lokalisering av metastasen. Vanliga metastasområden är:

 

-Ben

-Lever

-Lunga

-Hjärna

 

Ofrivillig viktförlust, feber och frossning kan också indikera på cancer. Ben eller ledsmärtor kan ibland vara manifestationer på bröstcancer, såväl som gulsot eller neurologiska symtom. Dessa symtom är dock ej specifika och kan manifesteras även i andra sjukdomar.

 

Närvaron av nya symtom bör tas på allvar av både patient och läkare pga möjligheten av underliggande bröstcancer i nästan alla åldersgrupper.

 

Riskfaktorer

no-smoking-risks-300x300

De främsta riskfaktorerna är:

 

  • Kvinnlig kön
  • Ålder
  • Aldrig gravid el ammande
  • Högre hormonnivåer
  • Ras
  • Socialt status
  • Jodbrist

 

Andra riskfaktorer:

  • Äldre ålder för förstagångsfödandet
  • Hereditet
  • Hormonbehandlingar
  • Vissa bröstförändringar

 

Atypisk hyperplasi och lobulär carcinoma in situ som hittas i benigna bröståkommor, såsom fibrocystiska bröstförändringar är korrelerade med högre cancerrisk.

 

image

 

Kvinnor kan sänka sin risk genom att kvarhålla en hälsosam vikt, inta mindre alkohol, vara mer fysisk aktiv i amma deras barn.  47% av all bröstcancer i England motverkas på detta sätt.

 

Genetiska faktorer ökar risken något, bortsett från de kvinnor som bär BRCA mutationer. Dessa människor har en väldigt hög risk att utveckla bröst- och ovariecancer, beroende på vilken del av proteinet där mutationen är.  Istället för en 12% risk så har dessa kvinnor en 60% risk att utveckla cancer.

 

På senare år har forskningen inriktat sig på hur kosten och andra beteenden påverkar bröstcancer och kommit fram till att ytterligare riskfaktorer är:

 

- Kost med hög fetthalt

-Alkoholintag

-Fetma

-Rökning

-Strålning (även om strålningen från mammografin är i lågdos, kan den kummulativa effekten orsaka cancer)

-Endokrina störningar

-Nattskift

 

Kvinnor som har haft en normal kroppsvikt vid 20 – årsåldern och går upp i vikt medans de åldras ökar sin bröstcancerrisk med det dubbla efter menopaus, jämfört med kvinnor som kvarhåller deras vikt.

 

Diagnostisering

 

image

 

Även om Screenings tekniker är användbara i att misstänka cancer så behövs ytterligare tester för att bekräfta om knölen som upptäcktes vis screening är cancer eller benign åkomma, såsom en cysta.

 

Tester som kan användas för att bekräfta misstanken är MR och ultraljud i vissa fall, men framförallt finnålsbiopsi. Detta kan göras under lokalbedövning och går ut på att få ut en liten del av vätska från knölen. Klar vätska gör det väldigt osannolikt att knölen är cancer, men blodig vätska skickas för inspektion under mikroskop för att se ifall den innehåller cancerösa celler. Tillsammans kan dessa metoder ge en god nivå av precision. 

 

Andra biopsiformer används också i vissa fall vid diagnostik. 

 

Screeningen är den bästa metoden för att upptäcka tidig cancer, för om man förlitar sig endast på den fysiska undersökning så tar det flera år innan knölen växer såpass mycket att den kan kännas.

 

 

Behandling

 

image

Bröstcancer behandlas oftast med kirurgi och sen möjligtvis med kemoterapi eller strålbehandling, eller båda. Hormonposisitiva cancrar behandlas med hormonblockerande terapi. Behandlingarna ges med ökad aggressivitet beroende på prognosen och återfallsrisken.

 

Stadie 1 cancrar har väldigt bra prognos och behandlas generellt med kirurgiskt avlägsna knölen och ibland med strålbehandling. HER2+ cancrar bör behandlas med trastuzumab (Herceptin), annan form av kemoterapi brukar ej användas vid stadie 1 cancer.

 

Stadie 2 och 3 cancrar med en sämre prognos och ökad risk för återfall behandlas generellt med kirurgi genom att ta bort både knölen och bröstvävnad, med eller utan lymfkörtelexcision. Behandlas också med kemoterapi ( plus trastuzumab för HER2+ cancrar) och ibland med strålbehandling (spec om det handlar om stora cancrar, multipla positiva lymfkörtlar eller vid lymfektomi)

 

Stadie 4, metastatisk cancer har en dålig prognos och handskas genom användning av olika behandlingskombinationer, såsom kirurgi, strålning och kemoterapi. !0 års överlevnaden är mindre än 5% utan behanding och 10% med optimal behandling.

 

Läkemedel som används tillsammans med kirurgi kallas för adjuvant terapi. Kemoterapi före kirurgi kallas för neo-adjuvant terapi. För närvarande finns det tre adjuvanta bröstcancer behandlingar, där ena eller alla kan användas.

 

  • Hormonblockerande läkemedel
  • Kemoterapi
  • Monoklonala antikroppar

 

Hormonblockerande läkemedel

 

image

 

Vissa bröstcancrar kräver östrogen för tillväxt. Dessa kan identifieras genom närvaron av östrogen receptorer (ER+) och progesteronreceptorer (PR+) på deras ytor, kallas ibland för hormonreceptorer. Dessa ER+ cancrar kan behandlas med läkemedel som antingen blockerar receptorerna, ex tamoxifen eller blockerar produktionen av östrogen med en aromatas inhibitor, ex anastrozole (arimidex) eller letrzole (femara). Aromatas inhibitorer, är dock endast lämpliga för menopausala patienter.

 

Kemoterapi

 

Används ffa vid stadie 2-4 sjukdom, och är extra effektiv mot östrogen negativa cancerceller (ER-). De ges i kombination, oftast under 3-6 månader. En av de mest använda behandlingar är cyclophosphamide + doxorubicin (Adriamycin). Verkningsmekanismen hos kemoterapeutiska läkemedel är att förstöra snabbt-växande eller snabbt replikerande cancerceller genom att antingen orsaka DNA-skada under replikationen eller genom andra mekanismer. Dessa läkemedel skadar också snabbt-växande normala celler och ger på så sätt upphov till allvarliga bieffekter. Skada på hjärtmuskulaturen är den skadligaste komplikationen av doxorubicin.

Ibland adderas läkemedel såsom docetaxel, vilket attackerar cancercellernas mikrotubuli. Andra läkemedel som ger liknande resultat är cyclophosphamide, methotrexate och fluorouracil.

 

Monoklonala antikroppar

 

Detta är en ny behandling när det gäller HER2+ bröstcancer behandling. Nästan 15-20% av bröstcancrar har en förstärkning av HER2/neu genen eller ett överuttryck av dess proteinprodukt. Denna receptor stimuleras normalt av en tillväxtfaktor som gör att cellen delar sig. I frånvaron av tillväxtfaktorn så slutar cellen växa. Överuttryck av denna receptor i bröstcancer ät associerat med ökad sjukdomsåterfall och sämre prognos. Trastuzumab  (Herceptin) är en monoklonal antikropp mot HER2 och den har förbättrad 5års sjukdomsfria överlevnaden hos stadie 1-3 HER2+ cancer med ca 87% (generella överlevnaden med 95%). Trastuzumab är dock ett dyrt läkemedel och ca 2% får allvarliga hjärtskador av den. Annars är den vältolererad med mycket mildare bieffekter än sedvanlig kemoterapi. Andra typer av monoklonala antikroppar genomgår också kliniska försök.

 

image

Strålbehandling

 

Ges efter kirurgi till tumörområdet, för att förstöra mikroskopiska tumörer som kan ha undgått kirurgi. Den kan också ha fördelaktig effekt på tumörens mikromiljö. Strålbehandling kan ges som extern strålbehandling eller som brachyterapi (intern strålbehandling).  Strålbehandling ges efter bröstcanceroperationen. Strålbehandling kan också ges under själva operationen- intraoperabelt. En stor randomiserad studie (TARGIT-A Trial) har visat att intraoperativ strålbehandling har visat sig vara lika effektiv efter 4 år, som den vanliga, flera veckor långa externa strålterapin av hela bröstet.

 

Strålbehandling kan reducera risken av återfall med 50-66% (1/2-2/3 riskreduktion) när det ges i korrekt dos och betraktas som väsentlig när man endast utför en sektorresektion (tar endast bort en del av bröstet)

 

Prognos

 

 

image

 

Prognos är en förutsägelse om utfallet och sannolikheten för progressfri överlevnad eller sjukdoms fri överlevnad. Dessa förutsägelser är baserade på erfarenheten från liknande bröstcancer patienter. En prognos är en uppskattning, vilket innebär att patienter med samma klassifikation kan överleva mer tid eller mindre tid och dessa klassificeringar är inte alltid precisa. Överlevnad räknas vanligtvis fram  som genomsnittlig antal månader (eller år) där 50% av patienterna överlever, eller genom antal % av patienter som är vid liv 1, 5, 15, 20 år.

 

Prognos är viktig för behandlingsval, för att patienter med god prognos erbjuds vanligtvis mindre invasiva behandlingar, såsom lymfkörtelutrymning eller strålbehandling eller hormonterapi, medans patienter med sämre prognos erbjuds mer aggressiva behandlingar, såsom mastektomi (borttagandet av hela bröstet) och en eller fler kemoterapeutiska läkemedel.

 

Prognostisk faktor inkluderar stadieindelning (dvs tumörstorlek, lokalisering, gradering, metastasering), återfall av sjukdom och patientens ålder.

 

Stadieindelning är viktigast, för att den tar hänsyn till storleken, lokalspridning, lymfkörtelstatus och om det föreligger metastasering. Ju högre stadie vid diagnostillfället, desto värre prognos.

Graderingen baseras på hur biopsimaterialet ser ut. Ju närmre normala celler de ser ut, ju långsammare tillväxt, ju bättre prognos.

 

Yngre kvinnor brukar ha sämre prognos än post-menopausala kvinnor beroende på flera faktorer. Yngre kvinnors bröst är aktiva med deras menscykler, ammande och ovetande om förändringar i deras bröst. Därför tenderar yngre kvinnor att ha mer avancerad sjukdom vid diagnostillfället. Det kan också finnas biologiska faktorer som bidrar med den högre risken för återfall hos yngre kvinnor.

11 november, 2010

image

Lipider har många biologiska funktioner i vår kropp. Exempelvis ingår de i våra cellmembran, utgör föregångare till steriodhormoner, gallsyror samt vitamin D, prostaglandiner, leukotriener, tromboxaner. De kan själva fungera som signalerande molekyler.

 

De är nödvändiga för transport att fettlösliga vitaminer i plasma, samt kan ha en skyddande funktion mot exogena toxiner och infektiösa agens.

 

Dess viktigaste funktion är dock att de utgör kroppens största energiförråd. Det finns ca 12-15 kg triglycerider lagrade i fettvävnaden. Cellernas  använder ca 60-70% fett till deras energiförbrukning, där det mesta omvandlas från kolhydrater  i levern (lipogenes).

 

Lipidtransporten regleras effektivt och är integrerat med kolhydratomsättningen. Detta styrs framförallt av insulin och katekolaminer (noradrenalin och adrenalin). Syftet med denna kontroll är att kunna ta upp och mobilisera fett från fettvävnaden så att den kan snabbt distribueras och omfördelas som svar på förändrad behov.

 

Inflödet av dietära lipider i form av kylomikroner är ca 100 g / dag. Levern utsöndrar också ca 50g / dag i form av VLDL (very low-density lipoprotein) till cirkulationen.

 

1/3  av de fria fettsyrorna tas upp av levern

1/3 ta upp av musklerna.

De fria fettsyrorna som tas upp av levern, reestifieras och återvänder på nytt till cirkulationen i form av VLDL. På detta sätt skapas en energicykel mellan fettväv och lever.

 

Efter födointag:

Insulinnivåer blir höga och katekolaminer låga. Detta leder till att fettsyramobiliseringen reduceras samtidigt som lipoproteinlipasaktiviteten blir hög i fettväv. Detta ger upphov till inlagring av lipider i fettväven.

Överskotten av kolhydratenergin kan gå igenom hepatisk lipogenes, vilket resulterar i VLDL som kan distribueras till fettväv.

 

Under svält eller kraftig stress:

Låga insulinnivåer samt höga katekolaminnivåer.

Lipidflödet redistribueras för att garantera energitillgänglighet till hjärta och skelettmuskler.

Lipoproteinlipasaktiviteten minskar i fettväven & ökar i hjärta och muskel.

Vid mycket hög influx av fria fettsyror kan överskottet omvandlas till ketonkroppar som kan i sin tur användas direkt i energimetabolismen.

 

Plasmalipoproteiner

 

För att kunna transporteras i plasma måste lipiderna binda specifika proteiner.

Fria fettsyror binder albumin, medan de mer komplexa lipiderna transporteras i sk. lipoproteiner.

Dessa består av triglycerider och kolesterolestrar täckta med ett fosfolipidmembran som också innehåller fritt kolesterol samt proteiner som kallas för apolipoproteiner.

Apolipoproteinernas funktion är att upprätthålla lipoproteinernas struktur. De fungerar också som ligander för specifika receptorer och som enzymaktivatorer.

 

Lipoproteinernas indelas på basen av deras densitet:

HDL - High Density Lipoprotein

IDL - Intermediate Density Lipoprotein

LDL - Low Density Lipoprotein

VLDL - very Low Density lipoprotein

 

Dock ha i åtanke att denna klassifikation är rent operationell och i verkligheten består de av ett kontinuerligt spektrum.

 

De två största lipoproteinklasserrna innehåller ffa triglycerider (kylomikronerna som bildas i enterocyterna samt VLDL som bildas i levern).

De mindre Lipoproteinerna (IDL, LDL och HDL)  innehåller ff kolesterolestrar i kärnan. De bildas efter metabolismen av kylomikronerna och VLDL.

HDL kan också bildas direkt i både lever och tunntarm.

 

Apolipoproteiners funktion:

Apo A1 =  LCAT co-faktor & HDL bindning

Apo A2 =  funktion ej känd

Apo A4 =  LCAT aktivator

Apo B100 =  VLDL-syntes & LDL-receptor ligand

Apo B48 =  Kylomikronsyntes

Apo C1 =  funktion ej känd

Apo C2 =  Lipoproteinlipasaktivering

Apo C3 = Lipasaktivering och hämmar bindning av Apo E

Apo D = Kolesteroltransport?

Apo E =  Ligand för LDL- rec samt kylomikronbindning. Aktiverar hepatiskt lipas

Apo (a)

 

Lipoproteinerna har tre huvuduppgifter:

1. Transport av exogena (dietära) fetter från tarmen till perifera vävnader och levern. Detta sker i form av kylomikroner och deras restpartiklar (remnants).

2. Transport av endogena lipider (triglycerider och kolesterol) från levern till  perifera vävnader, vilket sker genom VLDL-IDL-LDL kedjan.

3. “omvänd kolesteroltransport” från perifera vävnader till levern, varvid HDL spelar en viktig roll.

 

Alltså:

Apo-48 ligger på kylomikronerna/kylomikronremnants (exogena transporten)

 

Apo – 100 för VLDL-IDL-LDL (endogena transporten)

 

Apo A1 har ett samband med HDL och omvänd kolesteroltransport.

 

Exogen lipidtransport

image

Vi får i oss 100-150 g /dag triglycerid som hydrolyseras av pancreaslipas och absorberas i stort sett fullständigt i övre delen av tunntarmen. Gallsyror från levern fungerar som micellbildare och spelar en viktig roll i fettupptaget.

 

Kolesterol når tarmen dels genom gallan (600-1000 mg), dels genom födan (300-500 mg/dag) och absorberas ej fullständigt, endast till 30-50%.

 

Efter upptaget infogas triglyceriderna tillsammans med kolesterolestrar i kylomikroner och omges av ett membran av fosfolipider, fritt kolesterol och apo B-48.

Färdiga kylomikroner transporteras från ER till Golgi och utsöndras därifrån till tarmens lymfkärl och vidare transport i ductus thoracicus.  Dessa kylomikroner innehåller förutom apo B-48, även apo A1, apo A2 och apo A4.

 

I cirkulationen sker därefter ett utbyte med HDL som gör att kylomikronerna dessutom får  apo C och apo E.

Apo C-2 är en viktig aktivator för endotelialt lipoproteinlipas. Lipoproteinlipas kan attackera den triglyceridrika kärnan i kylomikronerna ute i fettvävnadens samt musklernas kapillärer, vilket leder till frisättning av fria fettsyror. Dessa fria fettsyror tas upp och reestifieras eller oxideras omedelbart.

 

Denna process är mycket effektiv, och en kylomikrons halveringstid är normalt ej längre än 10-15 min.

 

Överskottet av ytlipider och apolipoproteiner går då från den skrumpna kylomikronen till HDL, medan apo B-48 stannar kvar i den resterande kylomikronremnants , och tas upp via Apo E i levern.  Denna process är också väldigt effektiv, vilket kan förklara varför exogena lipidpartiklar normalt ej kan hittas i blodet vid fasta.

 

Endogen lipidtransport

image

VLDL liknar kylomikroner men är mycket mindre i storlek och innehåller mindre triglycerider och mera kolesterol, fosfolipider och protein.

 

VLDL bildas med Apo B-100 i levern och i stort sätt på samma sätt som kylomikroner bildas i enterocyten.

 

VLDL volymen kan variera ganska mycket beroende på tillgången på triglycerider. Ämnen som östrogen, tillväxthormon, alkohol och kolhydrater stimulerar VLDL-triglyceridsyntesen. Insulin hämmar dock sekretionen av VLDL.

 

VLDL innehåller Apo B-100, Apo A1, Apo A2, Apo E samt Apo C.

 

Tom metabolismen sker på likartad sätt som för kylomikroner och efter en måltid sker en konkurrens mellan VLDL och kylomikroner med avseende på lipoproteinlipas.  Lipoproteinlipas har dock en högre affinitet för kylomikroner och därför har VLDL en längre halveringstid, 1-2 timmar.

 

Efter VDLD hydrolisering av lipoproteinlipas, omvandlas denna till IDL, vilka utgör basen för LDL-partikeln. LDL har endast Apo B-100 som sitt  apolipoprotein. Halveringstiden för LDL är 2-3 dagar, vilket förklarar varför LDL antalet överstiger VLDL.

LDL elimineras främst via LDL-receptorer, som uttrycks på alla celler, men levern stod dock för 50% av katabolismen.

 

Under sin metabolism kan lipoproteinerna modifieras av flera mekanismer;

oxidation, glykering, enzymatisk nedbrytning.

 

Detta kan ske i cirkulationen, men uppstår sannolikt ffa när lipoproteinerna bromsas upp subintimalt i kärlväggen.  Dessa modifieringar stimulerar  upptag av lipoproteiner i makrofager vilket ger upphov till sk skumceller. Dessa skumceller utgör en viktig komponent i det aterosklerotiska placket.

 

Förändringar i LDL sammansättning, ffa triglyceridanrikningen gör partiklarna mer känsliga för oxidation, vilket delvis förklarar den ökade förekomsten av ateroskleros vid ex diabetes, insulinresistens och övervikt.

 

HDL

image

 

 

HDL är en metabolt aktiv lipoprotein som ständigt remodelleras och ändrar komposition. Den fungerar också som apoliproteinreservoar och är därför viktig för stimulation av både den endogen samt exogena lipidtransporten.

De olika komponenterna i HDL har olika metabola vägar och därför olika halveringstider, ex är halveringstiden för Apo-1 och Apo-2 4-5 dagar och är 10-40 ggr snabbare för kolesterolestrarna.

 

HDL genomgår en cykel, där partikeln först förstoras genom ansamling av lipider och förestring av kolesterol. Därefter förs kolesterolestrar över till LDL/VLDL i utbyte mot triglycerider. Detta sker genom att transferprotein som kallas för CETP, Cholesterolester transfer protein. De upptagna triglycerider i HDL kan sedan metaboliseras av hepatiskt lipas i levern.

 

HDL anses ha en viktig funktion för att ta upp kolesterol från perifera vävnader för att sedan transportera dem till levern. Levern är det enda organ som kan utsöndra kolesterol från kroppen i form av både gallsyror och i form av kolesterol i galla.

Subscribe to RSS Feed Follow me on Twitter!